31 december 2013

Gott Nytt År!

Det är årets sista dag. Snöblandat regn faller i det grå diset. Lugn råder mellan dagar av fest och yra. Det är en märklig känsla att knyta ihop och summera ett år och att samtidigt blicka framåt med förväntan mot ett nytt. Som att stå i ett magiskt mellanrum där allt verkligen är möjligt.

I flera år har jag burit på bara en egentlig önskan inför varje nytt år: att ingen i familjen ska dö, att ingen ska bli svårt sjuk, att alla ska få sova gott om natten och känna tillit och glädje över livet. Varken mer eller mindre, hur trivial och samtidigt orealistisk den önskan än kan tyckas vara. När det kommer till kritan är ett sådant år både paradoxalt självklart och ändå alls inte. Vi bara tar ju de vanliga goda åren för givna tills vi upplever annat.

Inför det år som kommer står min önskan givetvis kvar. Dock med ett litet tillägg: att kunna skapa mening, vad än som händer. I den föresatsen innesluts allt annat jag gör. Inte att alltid göra det bästa, men att göra något som är gott nog, av mina dagar. Ofta kommer jag till korta, aldrig blir det precis som jag tänkt mig. Det är okej. Alltid får jag lära mig något värdefullt på vägen. Långsamt lär jag mig samla lyckogryn och ju längre jag lever desto bättre blir jag på att finna dem där jag minst av allt förväntade mig dem.

Ikväll gnistrar förhoppningarna som diamanter i skyn. Det glittrar i glasen och skålas för lycka och välgång. Själv korkar jag en flaska jag för det goda livet för oss alla. För nyfikenhet, mod och kreativitet att leva hållbart. I smått som i stort.

29 december 2013

Grönt bokslut

Under årets sista dagar är det läge att summera. Hur blev det nu med ekorekofaktorn under året som gick: Levde jag månne så hållbart som jag ville? Jag har roat mig med att göra listor över vardagens plus och minus.

På plussidan räknar jag
1) REKO mat från lokala producenter, fortsatt egen odling till husbehov, mer vegetariskt ätande än på länge
2) upptäckten av ekologisk hudvård och smink från Maria Åkerberg
3) fler sträckor till fots och till cykel i vardagen dvs bilen i så litet vardagsbruk som möjligt
4) färre och mer genomtänkta klädinköp än någonsin tidigare i mitt liv
5) visst återbruk av material under vårt renoveringsprojekt
6) vår "hemester" och korta familjesemester per tåg inom landet
7) ett nedtaggat julfirande i prylbefriad anda
8) generellt fokus på livsinnehåll bortom upptrampade konsumtionsstigar dvs med sikte på rika upplevelser i form av natur, kultur och gemenskap (möjligen den viktigaste faktorn)

På minussidan ser jag
1) ett par oundvikliga flygresor som säkert höjde mitt ekologiska fotavtryck rejält
2) vårt halvhjärtade val av väggfärg till småfolkets rum i samband med renoveringen - det harmar ännu!
3) ett hem som fortfarande dignar av saker vi kunde klara oss utan...
4) visst matsvinn pga dålig planering i vardagsrumban (och ibland kinkiga barn)
5) ett inte riktigt så slow liv som jag skulle önska

På det hela taget känns balansen helt okej. Vi lever ett vanligt familjeliv, långt ifrån fanatiskt men ändå medvetet. Basgrejer som mat, energi, kemikalier har vi bra koll på. Vi jobbar mindre och konsumerar mindre än förr. Jag ser att riktningen är den rätta - men det finns ständigt små bitar jag skulle vilja bli ännu bättre på. Som familj genomförde vi de största förändringarna i vår livsstil för några år sedan, när barnen kom. Kanske det börjar bli dags att höja ribban ett snäpp och utmana oss själva igen? Klura ut vad som är nästa steg mot ett grönare skönare liv 2014. Den som läser får ju som bekant se...

27 december 2013

Mellandagstänk

Ute faller snöblandat regn i skymningen. Efter en dyblöt tur i skogen är det dags att kura inne. I granens sken, framför en sprakande brasa, läsa några sidor i någon av böckerna jag har på gång. Njuta lite. Tänka lite.

En av de sköna sidorna av julen är tanketiden. Just nu är jag inne i en tanketråd om vad min hållbara livsstil egentligen innebär. Det är klart att den handlar om många små yttre förändringar som gäller vardagens mat, kläder, energi och kemikalier. Att mycket kan sammanfattas i måttfullhet, som är ett vackert, men ibland svårt ord att leva efter.

Kanske viktigare ändå är de inre förändringar som sker i mitt förhållningssätt till tiden, till prylarna, till de ideal jag vill leva upp till - eller ibland låta bli att leva upp till. Och jag ser så tydligt hur varje förändrad handling eller vana vuxit fram ur förändrade värderingar av mej själv i relation till omvärlden. Att den yttre hållbarheten egentligen bara är en spegling av den inre.

Det finns dom som menar att Vara är viktigare än Göra. Jag är beredd att hålla med. När somligt skalas av, framträder annat så mycket tydligare. Jag ska försöka praktisera den principen i stort som smått de närmaste dagarna. Värna om det där inre som är grunden för allt det yttre.

 

21 december 2013

Dags för julmys!

Efter några bråda dagar är det äntligen dags för ledighet! Vi har nyss firat traditionell julfest med tablå och Giv mig ej glans, druckit glögg och ätit pepparkaka. Som grädde på moset ska vi snart ta oss en tur till ett närbeläget tomtehus för att höja julstämningen ännu några grader.

Idag är kanske den bästa dagen: allt det fina juliga ligger framför som en skimrande förväntning. Tid bara för familj, släkt och vänner. Ett tvåsiffrigt antal sovmorgnar. Små julbestyr som väntar på att bli gjorda de närmaste dagarna. Jag ska kanske unna mej att baka mina absoluta favoriter till julkaffet, biscotti med mandel och julkryddor. Jag ska slå in de få klapparna i vackert returpapper och röda papperssnören. Vi ska ta in och klä granen och sedan njuta av barrdoften och skenet från ljusen.

När denna julen kommer ska jag söka lugnet och glädjen i det lilla. Jag ska ägna mej åt att umgås, spela sällskapsspel och läsa tegelstensromaner. Kanske spela lite piano och sjunga en och annan julsång. Och låta julens budskap sjunka in. Jul, jul, strålande jul...

20 december 2013

Jullimpa

Dags för julstök! En ny favorit gavs oss idag då vi rörde ihop denna sköna skapelse:

Till två stycken limpor:
Blanda 13 dl rågsikt, 3 tsk bakpulver, 1 tsk salt och 1 msk kanel, ingefära och nejlika. Rör ihop 7 dl filmjölk, 1 ägg, 1 dl sirap och en msk glögg. Blanda samman till en smet. Blanda eventuellt också ner en näve russin. Häll i två smorda formar och grädda i ugnens nedre del i 200 grader i 55 minuter.
Eftersom detta är ett bakpulverbröd bör det ätas inom en dag eller två. Enkelt och gott. Definitivt en julstämningshöjare!

15 december 2013

Julcocktailen

Apropå temat hållbar jul... Idag snubblade jag över en artikel i SvD om skådespelaren Eva Röse, som också väljer en klappfri jul. Det var skön och inspirerande läsning - om nån som vågar löpa linan ut och helt låta bli de juliga prylarna också till barnen.

Vår klappfria jul för de vuxna detta år har kanske mer av en konsumtionskritisk underton, men samtidigt känner jag igen mej i våndan över plasten. Över de ootaliga kemikalierna i prylarna och i kläderna, i pysslet och i glittret i krimskramset vi omger oss och våra barn med i juletid. Vad innehåller månne de leksaker våra barn får i jul? Vem kan berätta mer om de ämnen som snurrar i luften när juldagsmorgon glimmar? Vad är det som går upp med sopförbränningens rök när vi städat ut vår jul?

De klappar barnen själva önskar sej präglas långt av vad de ser i leksakskatalogerna och där är merparten gjorda av plast i regnbågens alla färger. Garanterat varken ekologiska eller rättvisemärkta. Just därför önskar jag att barnen får mest böcker, spel, kläder i sina paket. Att tomten kommer med upplevelser och kultur. Och jag hoppas att plastprylarna blir lagom få också detta år. Tack och lov har vi människor runt oss som förstår och respekterar vår strävan!

Samtidigt anser jag att våra barn också måste ha rätt till någon grad av delaktighet i den barnkultur som råder just nu. Det är ibland en svår ekvation... Det står att gigantiskt rosa Barbiehus med full utrustning i flickrummet också hos oss. Till döttrarnas stora glädje, givetvis. Och även om jag våndas över de plastgrunkor vi har vill jag inte bli alltför fanatisk. Istället tänker jag att mindre är mer. Att vi åtminstone kan försöka förskjuta balansen från kvantitet till kvalitet, från prylar till upplevelser, från plast till äkta material.

I upprördheten över julens alla onödiga materialströmmar och allt billigt krimskrams gjort av underbetalda arbetare i ett land långt borta finns det inte på kartan att inte ens försöka förändra mönstret. Och jag hoppas att mina barn en dag ska förstå att det vi ville ge dem istället för mängder av plastprylar var en julcocktail av gemenskap, kreativitet, läslust och respekt för både miljö och människor - både här och på andra sidan klotet!

13 december 2013

Klappfri jul

Är det någon annan som funderar på detta med hållbar jul och hur man ska hantera julklapparna? Hos oss har vi haft en gradvis nedtrappning oss vuxna emellan. Gått ner i antal och värde, övergått till lokalt gjorda, försökt hitta ekologiska klappar, gett bort tjänster eller upplevelser... Förra året blev det en del Annorlunda Gåvor och andra välgörenhetsklappar. Och lite hemgjorda tvålar och mandelkakor de luxe.

Detta år ska vi ta det hela ett steg längre, har vi tänkt, genom att inte alls ha klappar till varandra. Barnen ska förstås inte "drabbas" och får några önskeklappar vardera plus endel nyttoklappar. Gudbarnen likaså. Själv tänker jag ge bort den slant jag annars brukar spendera på vuxenklappar (till tiotalet personer i den utvidgade familjen) till någon hjälporganisation. Det känns som att den summan ska få gå till nån som på riktigt behöver den bättre än vad vi behöver de där julprylarna.

Och allt detta känns... ovant! Märkligt och lite tomt, i ärlighetens namn. Fast också väldigt skönt.

Att gå genom stan och inte vara på jakt efter det ena eller andra. Att inte tänka ut och skriva listor på vem som kunde få vad. Att istället verkligen fokusera på allt det andra: gemenskap, stämning och mat. På det som julen egentligen borde eller åtminstone kunde kretsa kring.

Det enda jag redan nu förutspår jag kommer sakna lite är julklappsböckerna. Så kanske ska jag slinka in på ett antikvariat och köpa en hög pocketar att smyga in under granen ändå? Bara för säkerhets skull...

 

9 december 2013

Köttfritt!

Jag försöker ju bli en äkta köttfri-måndag-människa. Idag lyckades det. Det blev vegetariska rester enligt principen man tager vad man haver i kylskåpet.

Först: Till lunch fick jag en smörgås på rågbröd med blåmögelost (en rest från helgens glöggande) och rött te. Även om ost är en klimatbov (se nedan) är det ju vettigt att använda upp den som redan finns i kylskåpet. Vi försöker annars minska på vår ostkonsumtion och har numera ost mest till helgerna då vi unnar oss brödfrukost. Att osten inte självklart finns till hands gör oss dessutom mer kreativa vad gäller smörgåspålägg (t.ex. gör jag allt oftare olika gröna röror) vid de andra måltiderna. Bra för hälsan tror jag dessutom det är i långa loppet, särskilt för en högkolesterolmänniska som mig.

Sedan: Till middag fick vi vuxna resterna av en grönkålspaj. Mycket gott och perfekt snabbmat innan dotterns julfest på dagis. Barnen åt dock pasta med köttfärs - det är tyvärr inte alltid vi lyckas övertyga dem om att ens smaka på våra vegetariska rätter. Grönkålspaj har jag rekommenderat tidigare. Den passar perfekt i adventstid och känns lagom lyxig i smaken.

För den som vill tänka till kring miljösmarta matval rekommenderar jag svenska livsmedelsverkets nya rekommendationer (hittas i sin helhet på www.slv.se). En informativ tabell klipper ändå jag in rakt av:



Det gäller tydligen att dra sig vänsterut... Matekvationen lär jag nog återkomma till, men för stunden är jag bara nöjd åt att det blev köttfritt idag igen!

8 december 2013

Adventskalender Annorlunda

Advent är en underbar tid. Jag älskar stämningen, känslan av förväntan. Och njuter av julförberedelserna, speciellt efter att ha taggat ner och skalat av i traditionerna. Det behöver faktiskt inte vara som i Jul med Ernst för att vara gemytligt...

De senaste fem åren har adventstiden hos oss fått allt fler hållbara förtecken. I år var det dags att göra något hållbart av detta med barnens adventskalender. Affärernas utbud av kalendrar är ju inte så upplyftande: billig choklad eller plastiga småprylar. Varken särdeles ekologiska eller rättvisa. Skapa någon form av egen variant kändes därför som ett bra alternativ och såhär ser den ut:



En enkel tygvariant inhandlad på Pentik, kompletterad med en handskriven hoprullad lapp per lucka. Själva poängen är att på varje lapp ges en liten uppmaning till familjegemensam aktivitet. Aktiviteten kan vara allt från att besöka biblioteket för att låna en julig bok till att spela spel eller paketera ett julpaket att skänka till någon behövande i Lettland. Vissa luckor handlar om just gemenskap och omtanke, andra om enkla julförberedelser. Inga krångligheter, bara en lite annorlunda decembervardag.

Båda barnen är nu ivriga lappläsare som tassar ner till köket tidigt om morgnarna för att ta reda på vilken dagens text är. Själv gläder jag mig åt att advent för dem detta år inte handlar om att få grejer, utan om att göra något tillsammans med hela familjen. Jag tänker att det här må vara ett idealistiskt litet försök till adventsfostran, men att någonstans i det lilla förmedlas stora värderingar. Om julen som uppleva och vara tillsammans. Om julen som att ge av sin tid och sig själv. Om julen som någorlunda hållbar.

4 december 2013

Favoritröran

 

 

Att ha på brödet, alltså...

Mixa en burk kikärter med en hackad klyfta vitlök, nån matsked hackade soltorkade tomater. Salta och peppra. Smaka av med citronsaft.

Snabbt, gott och nyttigt! Dessutom en ekobonus: minimalt fotavtryck jämfört med ost och korv ;)